magiskt, men tragiskt

nä, nu orkar jag inte mer.
får ta det sista imorgon


lyssnar på håkan just nu´
det får mig att tänka på den dagen vi var och såg han på pdol, längstfram... helt underbart. och sen kulturens hus i oktober, får rysningar nuu ;-) heheee, annars så är jag jävligt trött men ändå sugen på att slå på en film.

äh, skit i vad jag sa.... mamma ropar
"emmelie, det finns varm o'boy här"
tjao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0